För att bevara anonymiteten är texterna fiktiva men inspirerade av verkliga berättelser. Bilderna är köpta bildbyrå-bilder och har ingen koppling till texten.
Vi har varit ett par i flera år. Och för fem år sedan började vi känna att vi ville ha barn. Vi kontaktade reproduktionscentrum för att höra vilka möjligheter vi hade. Efter utredning av oss båda blev det bestämt att det var Sara som skulle försöka bli gravid med donerade spermier. Vi lyckades på första försöket och nu är vår Sebastian redan två år.
Vi försökte få barn i flera år men vi blev inte gravida. Med hjälp av en spermiedonator blev till slut lilla Moa till. Det var jobbiga år, särskilt den tiden som vi gjorde alla utredningar. Sen tändes hoppet när vi fick informationen om spermiedonation. Och så småningom kom då vår Moa. Nu ska Moa också snart få ett syskon. Vi fick använda samma donator som till Moa så de kommer på alla vis att vara helsyskon.
Jag närmade mig 35 och började känna att den biologiska klockan tickade. Jag är singel sedan några år tillbaka och har inte tänkt så mycket på barn tidigare. Men nu har jag känt att det kanske är dags, som kvinna har man ju en begränsad tid på sig för att kunna bli mamma. Jag vill få barn, men inte nödvändigtvis ha ett förhållande. Genom en kompis fick jag reda på att man kan få assisterad befruktning även som ensamstående kvinna. Efter utredningen blev det så småningom dags för insemination med donerade spermier. Idag är jag en lycklig mamma till Anton som snart är 1 år.
Hade du nytta av innehållet på denna sida?
Skicka gärna förslag till oss på hur sidan kan förbättras
Tack för din återkoppling!
Senast uppdaterad: den 29 september 2023