Marie Matérne vill förbättra för personer med funktionsnedsättning

Att vara forskare är både krävande, utmanande och lärorikt enligt Marie Matérne, forskare och verksamhetsutvecklare på utvecklingsenheten Område Nära vård med fokus på habilitering och hjälpmedel.

Min forskning bidrar till att göra skillnad för de personer som lever med olika typer av funktionsnedsättningar. På det sättet företräder jag ofta personer som själva har svårt att tydligt göra sina röster hörda.

I min tjänst som verksamhetsutvecklare inom Nära vård med fokus på habilitering och hjälpmedel kan jag kombinera mitt arbete med forskningen. Det är positivt för jag kan föra forskning till verksamheterna och hämta idéer från verksamheterna till forskningen.

Jag har ett universitetssjukvårdsförordnande på tre år som omfattar 40 procent, där ingår forskning men också viss undervisning och arbete med att bidra till forskningsmiljön på Universitetssjukvårdens forskningscentrum. Nästa vecka åker jag och en kollega till Dublin för att delta på en stor hjärnskadekonferens. Jag ska själv göra en muntlig om stroke och hjärntrötthet och en posterpresentation, där jag på en affisch beskriver resultat från en intervjustudie om personer med strokes erfarenheter av livskvalitet och återhämtning.

Efter disputationen är jag med i olika forskarteam och vi har publicerat artiklar i flera tidskrifter genom åren. I det team som jobbar med stroke har vi via Riksstroke, kvalitetsregister för strokevård, och journaler hittat 330 personer som drabbats av stroke och bor i Kumla. Vi har frågat dem om olika saker, gjort en del tester och intervjuer. Nu har vi publicerat flera olika artiklar om den andel av befolkningen som har stroke, samsjuklighet, kuratorns roll i rehabiliteringen och personernas erfarenheter av livskvalitet och återhämtning. Flera nya artiklar är på gång. Forskarteamet samarbetar med en professor från Sydney som är socialarbetare. Det är särskilt spännande att få möjlighet att samarbeta med internationella forskare inom området.

Att få skapa team med laganda där vi hjälper och inspirerar varandra ser jag som en upplyftande del i arbetet. Tillsammans skapar vi forskning som bidrar till utveckling för patienter, ­vården och hela samhället.

Forskning är så mycket mer än bara själva forskningen. Det är handledning av doktorander, undervisning och deltagande i olika typer av seminarier. Samverkan sker både inom regionen och mellan andra regioner, Örebro universitet, kommunerna och internationella kontakter.

En förutsättning för att kunna forska är att få beviljade anslag. Det är ett ständigt arbete med att hålla sig uppdaterad med olika forskningsanslag som man kan söka och skriva ansökningar. Man behöver vara noga med att beskriva vad man tänker göra, vilka metoder man ska använda och vilken samhällsnytta resultatet kommer att ge. Jag har i år sökt medel från flera finansiärer och hoppas att jag kan få lite utdelning av den tid och kraft jag lagt ner.

Under åren har vi fått pengar från bland annat Regionala forskningsrådet för vattendansprojektet flera gånger och Strokefonden för strokeprojektet i Kumla.

Jag påbörjade min forskningsresa för att jag ständigt vill utvecklas, är nyfiken och gillar nya utmaningar.