Med ögonkirurgens blick på forskning

Verksamheten har genomgått stora förändringar under de senaste åren. Nya diagnostiska verktyg och kirurgiska hjälpmedel har gett möjlighet till mer precisa undersökningar och behandlingar.  

Den vanligaste operationen som Karim Makdoumi utför är kataraktoperationer, även kallat grå starr. Det är den mest standardiserade och vanligaste operationen inom alla medicinska specialiteter, och i Sverige görs cirka 130 000 ingrepp varje år. Rent tidsmässigt lägger han möjligtvis mer tid på olika näthinnekirurgiska ingrepp.

Varför valde du att bli specialist i ögonsjukdomar?

– Ögonspecialiteten har en fin balans mellan mottagningsverksamhet och kirurgi, teoretiska resonemang samt praktisk hantering med möjlighet att inrikta sig och få en fördjupning i olika subspecialiteter. Det är fascinerande att detta lilla organ kan delas upp i så pass många områden trots att den rent anatomiska distansen mellan delarna är från centimeter till millimeter. Specialiteten är synnerligen dynamisk med en snabb utveckling av sättet vi arbetar på i allt från läkemedel till kirurgi, berättar han.

Vad håller du på med för forskning just nu?

– Vi har flera olika projekt på gång, exempelvis ett projekt som syftar till att undersöka könsskillnader i ögats struktur vid näthinneavlossning. Vi har även samarbetsprojekt med Arbets- och miljömedicin som utvärderat olika former av exponering. Då har vi undersökt exponering för kvarts men även risken för ögonsjukdom vid exempelvis ulcerös kolit och njursvikt. Utöver detta har vi även undersökt risk för näthinnesavlossning kopplat till utbildningsnivå.

Sedan har vi i flera kandidatprojekt utvärderat resultaten från patienter som opererats får hål i gula fläcken med olika dimensioner av instrument, för att kunna utvärdera komplikationsrisker samt resultat med olika metoder, säger han.

Har du kommit fram till några överraskande resultat?

– Kanske inte överraskande men intressant. Vi studerade indirekt kopplingen mellan närsynthet, via utbildningsnivå, och risken för näthinneavlossning i ett projekt och kunde se ett samband mellan hög utbildningsnivå och risk för att drabbas. Detta var egentligen vad vi förväntade oss men skulle kunna komplicera vårt förhållande till utbildning.

När jag skrev min avhandling 2011 utvärderade vi en behandling som då var väldigt ny i Sverige. Vi utvärderade olika aspekter på att tillämpa behandling vid hornhinneinfektion, vilket då var helt nytt. Idag finns det ett bra underlag för att använda behandlingen, dock är detta inte en rutinbehandling, utan ett verktyg som finns att tillgå vid avancerade fall.

Något som var lite extra roligt var att vi även fick vara med att utvärdera behandlingen kliniskt på hästar i ett samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet. Man kunde visa att svåra hornhinneinfektioner och inflammatoriska sår på hornhinnan läkte på liknande sätt som hos människa med ljusbehandlingen, avslutar Karim Makdoumi.