Covidpandemins effekter för teckenspråkstolkarnas arbete

Forskningsstudien bygger på djupintervjuer med 26 tolkar från 19 av Sveriges 21 regioner så större delen av Sverige finns representerat i materialet.

– I vår studie har vi undersökt teckenspråkstolkarnas uppfattning om distanstolkning och omställningen under covid-19. Resultatet visar bland annat hur tolkar upplever skillnader på distanstolkning och tolkning på plats, vilka anpassningar som görs vid distanstolkning och hur sociala relationer och interaktionen påverkas samt hur teknik påverkar tolksituationen, säger Camilla Warnicke, docent i Socialt arbete.

Tolkarna berättar att det var lättare att få kontakt och skapa kontakt mellan alla parter om samtliga personer var på samma fysiska plats. De påpekar även att det var roligare, lättare och mer socialt.

– De saknade uttalade förhållningssätt om hur distanstolkning, som plötsligt blev deras vardag i och med covid-19, skulle utföras och organiseras. En positiv aspekt av distanstolkning i jämförelse med så kallad på-plats-tolkning var att det reducerade risken för hot och våld samt förhindrade smittspridning. De kunde också göra fler uppdrag på distans då de inte behövde resa till olika platser där tolkning skulle utföras. 

Hybridtolkning var mest utmanande för tolkarna

Distanstolkning visar sig ha olika svårigheter. Tolkarna var samstämmiga i att hybridtolkning var den mest utmanande kontexten att tolka i. Hybridtolkning innebär att någon eller några av tolkanvändarna och tolken är på samma fysiska plats, medan en eller flera deltar i sammankomsten på distans – en typ av mix av både på-plats-tolkning och distanstolkning.

Distanstolkning medför nya och andra premisser för tolkar, tolkorganisation och tolkanvändare. Det går inte bara att ställa om till distanstolkning, utan olika anpassningar, åtgärder och premisser behöver också ses över.

Snabb omställning och stort ansvar

– Det förvånade oss hur snabbt tolkarna ställde om till distanstolkning och hur de personligen tog på sig ett stort ansvar för att allt skulle fungera i situationen – allt från att tolkanvändarna skulle få delaktighet till att tekniken skulle fungera. Det var även överraskande hur vissa personer med dövblindhet kunde ha fördel av tolkning på distans i och med att de slapp resa till och från uppdrag, att ljud och ljusförhållande kunde anpassas på ett mer stabilt sätt vid distanstolkning och att de själva kunde göra tekniska anpassningar, säger hon.

– Jag tror att våra resultat kan vara en samlad röst för hur tolkarna ser på distanstolkning, vilket kan vara en del att ta hänsyn till i utformning av tolkning på distans och i dilemmat att välja mellan tolkning på plats och tolkning på distans, avslutar Camilla Warnicke.